Inga vindsnurror för åtta miljoner
Örebro vill ha mer grön el och den styrande koalitionen i kommunen (S, C, KD) tycker att det är kommunens uppgift att producera delar av den el som man behöver. Därför har man tillsammans med grannkommunen Kumla startat det kommunala bolaget Kumbro Vind, vars uppgift är att bygga och driva vindkraft-parker. Örebro kommun äger 80% i bolaget och Kumla 20%. Bolaget äger i dagsläget 19 vindkraftverk i Kumla, Hallsberg, Halmstad och Hylte. Dessutom har bolaget en biogasanläggning i Karlskoga och fyra biogasmackar i Örebro och Kumla.
Man kan ifrågasätta varför kommuner ska riskera skattebetalarnas pengar genom att bygga vindkraftverk och biogasanläggningar. Särskilt en kommun som Örebro, som är den högst skuldsatta kommunen i landet, med en belåningsgrad på över 100 000 kronor per invånare. Men det är faktiskt ännu mer märkligt att skattebetalarna i Örebro äger vindkraftverk i Skåne. När jag frågar bolagets vd Peter Lilja varför skattebetalarna i Örebro och Kumla äger vindkraftverk i Skåne svarar han att det handlar om att fördela energiproduktionen. Elen används bara i Örebro och Kumla och bolaget täcker 100 procent av kommunernas egen förbrukning. Nåja, åter till saken.
År 2013 förvärvade bolaget ett vindkraftsprojekt utanför Örebro i Törsjö, strax söder om det stora köpcentrumet Marieberg. Man tog över ett projekt från en privat aktör med alla tillstånd färdiga för tre vindkraftsverk. Det fanns bara en liten hake, tillstånden hade inte vunnit laga kraft och gick alltså att överklaga.
Projektet övertogs till en summa om 1 667 000 kronor. Utöver köpeskillingen kom man överens om ett arrende om 20 000 kronor per inte uppfört verk och år de första två åren. Från och med år tre ökas arrendet till 35 000 kronor. När verken väl var på plats skulle en arrendeavgift om fyra procent av intäkterna utgå varje år.
Kumbro-vind ingick snabbt ett avtal med Senvion för leverans av de tre vindkraftverken, som tur var med villkoret att alla tillstånd skulle vara färdiga innan avtalet träder i kraft. Man påbörjar också markarbeten och andra förberedelser för anläggningen. Nya vägar och uppställningsytor anläggs till en kostnad om lite drygt 6 miljoner kronor.
Ett år senare, i juni 2014, uppdagas det att en ornitologisk klubb överklagat miljönämndens beslut. Det visar sig att ärendet kommer att valsa runt mellan domstolar och länsstyrelsen i nästan tre år. Ärendet går hela vägen till Mark- och miljödomstolen, som i november 2016 upphäver miljönämndens tillståndsbeslut. Miljönämnden kräver senare att tillståndsansökan ska kompletteras med en studie av förekomsten av fåglar och deras flygrutter på fastigheten under minst två år. Det innebär att tiden för bygglovet hinner gå ut och att Kumbro behöver starta en helt ny bygglovsprocess för att få vindsnurrorna på plats.
I samband med upptäckten reklamerar Kumbro köpeavtalet med krav på återbetalning av köpeskillingen med hänvisning till att kommunen inte visste om att kommunen hade en överklagandeprocess på halsen rörande projektet.
I augusti 2017 inkommer Örebro Läns Flygplats AB med ett yttrande som motsätter sig hela vindkraftsprojekt. De hävdar att vindkraftverken innebär en flygsäkerhetsrisk och påverkar verksamheten vid flygplatsen. Man kan tycka att Kumbro borde ha kunnat förutse detta, med tanke på att marken man vill anlägga vindkraft på ligger cirka fem kilometer från flygplatsen och därmed riskerar att störa inflygningen. Men det tänkte man alltså inte på.
– Flygplatsen byggdes ut under projektets gång och det här var ingenting man kunde förutse när projektet startade. Det är därför flygplatsen inkom med sitt yttrande så pass sent, menar Peter Lilja.
Vid det här laget har Kumbro lagt massor av tid och flera miljoner av skattebetalarnas pengar på projektet. Ledningen för bolaget inser nu att det kostar mycket pengar att fortsätta med projektet, som har liten sannolikhet att bli verklighet. Därför väljer man att lägga ner projektet i slutet av 2017.
Jag frågar Kumbros vd Peter Lilja varför man valde att ge sig in i projektet och starta byggnationen innan alla tillstånd vunnit laga kraft. Han svarar att han inte känner till detaljerna, det var före hans tid.
-Det var ett politiskt beslut, direktiv från ägaren, menar Lilja.
Vad landar då notan på för dem som betalar? I årsredovisningen för 2017 har det gjorts en nedskrivning om 6 741 000 kronor för två projekt som avslutats under året, varav sex miljoner kronor är omedelbar förlust för nedlagda kostnader för detta projekt. Dessutom tillkommer enligt avtalet sanering av marken, det vill säga ta bort de vägar och kablar samt uppställningsplatser som redan är på plats. Kumbro uppskattar kostnaden för detta till två miljoner kronor. Kvar att reglera är återbetalningen av köpeskillingen på nästan 1,7 miljoner kronor.
Men det är inte de enda kostnaderna Kumbro haft för projektet. Bolaget har lagt ner mycket tid på projektet som man inte redovisat och till det kommer den årliga intrångsavgiften på sammanlagt 330 000 kronor. Mycket talar för att det handlar om åtminstone en miljon till i kostnader som vi aldrig riktigt kommer att få klarhet i.
– Förlusterna hamnar väl inte hos skattebetalarna. De tar Kumbro på sig fullt ut, menar bolagets vd Peter Lilja.
Men det är skattebetalarna som äger det kommunala bolaget och tar på sig risken för verksamheten. När bolagen gör förluster ökar risken att bolagen går i konkurs eller att ägarna får skjuta till mer medel. Även om bolagen går med vinst innebär klantiga felsteg att avkastningen till ägarna minskar och i slutändan är det faktiskt skattebetalarna som får ta smällen.
Åtta miljoner för ingenting. Det är resultatet av Kumbros misslyckade satsning på vindkraft. Man behöver inte vara särskilt bra på affärer för att inse att det här var en riktigt dålig affär för skattebetalarna.
Här kan du läsa vad partierna i Örebro tycker om satsningarna på vindkraft.
