Varför skatteväxling, C?

I slutet av månaden stundar Centerpartiets partistämma i Malmö. Inför stämman låter partiledaren Annie Lööf i en intervju (DN 5/9) väljarna få veta att Centern vill genomföra en bred skattereform över blockgränsen, vilken partiet ska ta ställning till på denna stämma. Gott så. Inom ramen för skattereformen föreslår man sänkt skatt på arbete. Fantastiskt! Men så kommer tillägget att man genom samma reform vill se höjda miljöskatter och höjd moms. Annie Lööf vill nämligen inte sänka skattetrycket, utan skatteväxla. Skatteväxling, gärna ”grön”, verkar blivit något av en fluga.

Men skatteväxling innebär att det man ger – eller egentligen: låter bli att ta – med ena handen tas igen med andra. Centerpartiet, som hittills under mandatperioden ändå föreslagit substantiella skattesänkningar, tycks ha gått på skattemyten. Den att skattetrycket inte kan sänkas, bara höjas. Eller i bästa fall hållas konstant.

Skattehöjningar och skatteväxlingar rättfärdigas alltid med att det behövs resurser till välfärden. Och visst, det är ingen hemlighet att Sverige står inför stora utmaningar som kommer att sätta den offentliga sektorns resursanvändning i fokus. Konjunkturinstitutet bedömer att skatterna kommer att behöva höjas rejält om välfärden ska bibehållas på dagens nivå. Men då utgår man ifrån att inga effektiviseringar och prioriteringar kan göras, inga pengar kan sparas in på annat håll och inga system stramas upp. Det håller inte.

Det är nämligen inte så att det saknas möjligheter till inbesparingar. Låt mig ge några exempel: 20 miljarder kronor om året kan sparas in genom att stoppa bidragsbrotten inom välfärdssystemen. ESO har konstaterat att det finns en besparingspotential inom områdena grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg på 23 miljarder. Svenskt Näringsliv uppskattar potentialen till 40 miljarder. I vår egen granskning har Skattebetalarna funnit en besparingspotential på upp till ytterligare 18 miljarder inom kompletterande kommunal verksamhet. Från statligt håll kan stora summor sparas genom effektivisering av exempelvis myndigheter med tveksam leverans, såsom Arbetsförmedlingen. En tidigare toppchef på denna myndighet har nyligen skrivit en rapport som visar att 22 miljarder kronor förra året spenderades på åtgärder för arbetslösa som inte ens utvärderats. MUCF, tidigare Ungdomsstyrelsen, har om och om igen visat sig vräka ut miljontals kronor av skattebetalarnas pengar i bidrag till föreningar som varken har aktivitet eller fungerande organisation. Därtill visade konsultbolaget Double Check tidigare i år att 80 miljarder går att spara in genom bättre offentliga upphandlingar.

Regeringens skattehöjningar under mandatperioden uppgår till 66 miljarder kronor. Världens högsta skatter minskar den enskildes frihet och möjlighet att forma sitt eget liv, och skadar därtill samhällsekonomin. Det finns alltså goda skäl – en bättre och starkare samhällsekonomi, men framförallt friare medborgare – för Annie Lööf att föreslå reformer som leder till ett lägre totalt skatteuttag. Det är dags för Centerpartiet och resten av borgerligheten att återta initiativet i debatten och föra en tydligt borgerlig politik. Där är ett väsentligt lägre skattetryck ett fundament. Vägen till välstånd och friare medborgare går nämligen inte via skatteväxlingar fortsatt höga offentliga utgifter utan via hushållning med skattemedel och lägre skatter på framför allt företag och arbete. Reformer som leder dit borde stå i centrum för Centerpartiets stämma i Malmö om några veckor.

 

Christian Ekström, VD Skattebetalarna

Debattartikeln publicerades i SvD den 11 september och går att hitta här

Centerpartiets replik finns här och Skattebetalarnas slutreplik här.