Vad gör Alliansen?

Att den politik som den rödgröna regeringen presenterar är skadlig för arbete och företagande är ingen nyhet. Inte sällan är förslagen också så illa genomarbetade att regeringen tvingas backa. Härom veckan tvingades regeringen – för andra gången – dra tillbaka ett förslag till bankskatt som tycktes ha improviserats fram. Utredningen om kilometerskatt begravdes i samma stund den presenterades. Förslaget om vinster i välfärden är oklart. Värre är det med de förslag som regeringen – ofta trots massiv kritik från remissinstanser – går vidare med. Att straffbeskatta entreprenörer, höja skatterna på arbete och röka ut invånarna utanför storstäderna genom ständiga höjningar på bensinskatten kombinerat med en flygskatt som inte kommer att ge några miljöeffekter.

Sammantaget borde detta vara ett guldläge för Alliansen. Men istället för att tvinga fram en alternativ politik ägnar man sig åt slag i luften och att med precision skjuta sig själva i fötterna. Sammantaget påminner Alliansens agerande mer om ett genrep inför Eva Rydbergs årliga sommarbuskis än kraftfull oppositionspolitik.

Nyligen krävde en gemensam Allians att regeringen inte lägger fram tre planerade skattehöjningar (flygskatt, försämringen av de så kallade 3:12-reglerna och justeringen av brytpunkterna för statlig inkomstskatt). Förvisso mycket skadliga förslag. Enigheten varade i en tidsrymd som skulle behövts mätas med precisionsur. Därefter utbröt en alliansintern debatt om vilka ministrar som man eventuellt kunde tänka sig att rikta en misstroendeförklaring emot och huruvida man var överens om att inte lägga ett gemensamt budgetförslag.

Alliansen har hittills under mandatperioden egentligen bara lyckats enas om tillkännagivanden. Under riksmötena 2014/2015 och 2015/2016 riktades sammanlagt 228 tillkännagivanden mot regeringen. Något som inte haft någon som helst betydelse för den majoritet av svenska folket som motsätter sig regeringens skattehöjarpolitik.

Det är tydligt att regeringen – med rätta – inte uppfattar Alliansen som annat än ett rundningsmärke. Magdalena Anderssons och Per Bolunds påpekande nyligen om att det är viktigt att budgetprocessen följs ska nog inte uppfattas som något annat än ett hån mot den impotens som präglar Alliansen.

Ska Alliansen vara ett trovärdigt alternativ är det inte kommunikation utan en gemensam och tydlig politik som fattas. En ny arbetslinje behöver formuleras. Här är skattefrågan avgörande för att kunna adressera många av de stora utmaningar som vi står inför. Ska Sverige få fler och växande företag, attrahera och behålla talanger och samtidigt undvika ett permanent utanförskap bland de flyktingar och invandrare som Sverige tagit emot de gångna åren krävs det att alla får behålla mer av sin lön samtidigt som det blir billigare att anställa.

Väljarna förtjänar ett svar från Alliansen om huruvida man avser lämna walk over till regeringens sönderbeskattning av landet i ytterligare fyra år.

Christian Ekström, VD Skattebetalarna

Debattartikeln publicerades i Skaraborgs Allehanda den 30 juni och går att hitta här