Dags att räkna med dynamiska effekter

Idag presenterar Skattebetalarna en ny rapport där en uppdatering av det budgetpolitiska regelverket föreslås. Bakgrunden är att den vägledande försiktighetsprincipen i ramverket undergrävs av regeringens beräkningsmodeller. Något som riskerar att leda till kraftigt underfinansierade budgetar, riskabla budgetunderskott i nästa lågkonjunktur och ett minskat förtroende för Sveriges finanser.

Det budgetpolitiska ramverket har skapat stabilitet och balans och bidragit till återhållsamhet i och förtroende för Sveriges finanspolitik. Ramverket tillkom som ett svar på problemen med ständigt ökande offentliga utgifter under 60-, 70- och 80-talen. En viktig del av ramverket är att begränsa risken för eskalerande utgifter genom att budgeten beslutas i två steg. I ett första steg slås intäkter och budgetramar fast. I ett nästa steg fördelas pengarna. Ambitionen att processen ska resultera i en balanserad budget.

En underfinansierad budget är fortfarande möjlig att lägga fram men då rör det sig om ett medvetet val att låna till utgifter. Det är dock inte längre möjligt att i en budgetprocess stapla nya utgifter på varandra i en förhandlingsprocess i riksdagen. Ofinansierade satsningar begränsas helt enkelt. I detta avseende har ramverket fungerat utmärkt, men systemet har en stor brist som måste åtgärdas.

I de senaste tre budgetarna har oerhört skadliga skattehöjningar på arbete och företagande genomförts. Något som utan tvekan kommer att ge effekter på löntagares och företagares beteende. Fenomenet kallas dynamiska effekter. Enkelt uttryckt innebär ökade skatter på exempelvis arbete att antalet arbetade timmar minskar och följaktligen även skatteintäkterna, medan sänkta skatter har motsatt effekt.

Även om dynamiska effekterna fungerar åt båda håll så bör man av försiktighetsskäl – som idag – undvika att räkna med de positiva dynamiska effekter som skattesänkningar ger upphov till i budgeten. Men av samma skäl bör negativa dynamiska effekter räknas med i budgeten som en del av det lagstadgade finanspolitiska regelverket. Idag räknas intäkterna från skattehöjningarna i nästkommande budget mekaniskt. Det innebär att Finansdepartementet kan göra orimliga antaganden om kortsiktiga intäkter från skattehöjningar. Något som ökar risken för underfinansiering drastiskt och samtidigt hotar förtroendet för Sveriges ekonomi.

Detta har också uppmärksammats i återkommande kritik mot regeringen.

Alltför ofta finansieras nämligen reformer genom framtida intäkter som man egentligen inte har någon aning om. Finansministern hävdade exempelvis i våras att det första förslaget till höjd entreprenörsskatt (3:12 reglerna) skulle ge intäkter på 4,9 miljarder kronor. Här utgick finansministern från en mekanisk beräkningsmodell där höjningen inte skulle orsaka beteendeförändringar, vilket enligt all forskning är minst sagt osannolikt. Detta påpekade även Konjunkturinstitutet, som istället uppskattade intäkterna till 1,5 miljarder, alltså en knapp tredjedel. Hade förslaget funnits med i budgeten med dagens regelverk skulle det inneburit ett ökat reformutrymme på nästan 3,5 miljarder som inte existerar.

Även John Hassler, professor i nationalekonomi och tidigare ordförande för Finanspolitiska rådet, har dömt ut den mekaniska beräkningsmodellen eftersom den exempelvis inte tar hänsyn till att antalet arbetade timmar kan komma att pressas ned av att den statliga inkomstskatten slår till på en lägre nivå.

Redan 2008 konstaterade Riksdagens revisorer ett flertal brister i ramverket. Bland annat gällande redovisningen av de budgeteffekter som föreslagna åtgärder för med sig. Riksrevisionen påpekar att kunskap om hur den förda politiken påverkar den ekonomiska utvecklingen är nödvändig för att riksdagen ska kunna fatta informerade budgetbeslut och för att medborgarna ska få en rättvisande bild av hur landet styrs.

Så sent som i våras bedömde Finansdepartementet att skatteuttaget till år 2020 kommer att höjas med sammantaget 49 miljarder kronor jämfört med den tidigare alliansregeringens sista budget. Det är dock oklart vad de faktiska intäkterna kommer att bli eftersom siffrorna är mekaniskt beräknade och tar inte hänsyn till de dynamiska effekter som regeringens skattehöjningar kommer att få. För närvarande kan man luta sig emot en högkonjunktur. Men så snart konjunkturen vänder nedåt riskerar de negativa dynamiska effekterna att slå till med full kraft och påverka såväl tillväxt som sysselsättning. Den här skevheten behöver vi komma tillrätta med. Dels för inte riskera ofinansierade utgifter och minskat förtroende för Sveriges finanser. Men framförallt för att nuvarande ordning riskerar Sveriges ekonomi.

 

Christian Ekström, VD Skattebetalarna

Karl Sigfrid, rapportförfattare och f.d. riksdagsledamot (M)

 

Debattartikeln publicerades i Dagens industri den 8 november och går att hitta här.

Rapporten "Hur mycket ger en skattehöjning?  – Dags för ett finanspolitiskt ramverk som räknar in de negativa effekterna av högre skatter" finns här