Bilister kan alltid skattas lite hårdare

Bilisterna är politikernas Särimner – grisen i den nordiska mytologin som kunde slakas och ätas varje kväll för att återuppstå nästa morgon, redo att bli middag igen. Bilister kan – verkar det som – beskattas hur många gånger som helst och på alla upptänkliga sätt.

I augusti 2014, mitt under brinnande valrörelse, lovade Magdalena Andersson att bensinskatten inte skulle höjas. Det var ju redan ”jättedyrt att tanka”. Sedan dess har hon hunnit bli finansminister och höjt bensinskatterna. Tre gånger. Och kreativiteten när det gäller att uppfinna nya skatter är imponerande.

Exempelvis har regeringen genom en listig konstruktion lyckats med konststycket att få till en årlig skattehöjning på bensin genom en automatisk uppräkning som inte ens behöver godkännas av riksdagen. Men det slutar inte där.

Med ett så kallat bonus-malussystem vill regeringen ge bonus till nya bilar med väldigt låga utsläpp. En god idé. Tyvärr kombineras den med att de som släpper ut mer beskattas ännu hårdare än idag. Jag behöver knappast tillägga statens intäkter från straffskatten kommer att överstiga de bonuspengar som betalas ut. Som motiv anges miljöpåverkan, men risken är att effekten blir den motsatta. Högre nybilspriser riskerar att leda till att fler behåller sin gamla bil, som i regel har högre utsläpp. Förutom miljön drabbas de med måttliga inkomster samtidigt som exklusiva elbilar subventioneras.

Även personer med tjänstebil drabbas. Från och med nästa år kommer förarna att beskattas för värdet av trängselskatten, i stället för som i dag då värdet för trängselskatt ingår i förmånsvärdet (som beräknas schablonmässigt av Skatteverket). För den som kör mycket bil i Stockholm eller Göteborg kan det handla om många tusentals kronor per år.

Men tro inte att det räcker. I ett projekt finansierat av Energimyndigheten undersöker IVL, Svenska Miljöinstitutet i samverkan med Chalmers tekniska högskola möjligheten att införa en kilometerskatt för personbilar. Frågan om kilometerskatt har debatterats länge och nyligen skrotade regeringen tillfälligt planerna på att införa en kilometerskatt för tung trafik. Nu har planerna alltså återuppstått, men med privatbilisterna i fokus.

Den ständigt ökande beskattningen av landets bilister sker på minst sagt tveksamma grunder. Bilister betalar i dag in cirka 60 miljarder kronor i särskilda skatter, framförallt drivmedelsskatter och fordonsskatt. Två tredjedelar av en bensintank är skatt. Samtidigt är personbilismen det enda transportslag som betalar sina egna samhällskostnader i form av exempelvis vägslitage, olyckor och miljöpåverkan och det med råge. Mot den bakgrunden är nya och höjda skatter minst sagt tveksamma.

För många finns inget realistiskt alternativ till bilen och för många familjer krävs två bilar för att jobb och vardag ska fungera. Bilen är helt enkelt omistlig för många. Kanske är det just därför som den är så behändig att beskatta. Eftersom de flesta inte har något val kan finansministern alltid vara säker på att pengarna rullar in när skatterna höjs.

De ständiga skattehöjningarna för landets bilister är ett sviket vallöfte. De drabbar många utan reella alternativ till bilen, är orättvisa och svåra att med sakliga argument motivera. Tyvärr tycks det som om klirret i statskassan låter så ljuvt att regeringen väljer att bortse från orättvisor och löftesbrott. Det är orimligt. Bilen behövs både för att få arbetsmarknaden att fungera och för att privatlivet ska gå ihop. En klok politik börjar med den utgångspunkten.

 

Christian Ekström, vd Skattebetalarna

Debattartikeln publicerades i Aftonbladet den 5 oktober och går att hitta här