Chef fick gå efter Metoo, kommunen fortsätter betala full lön

I början av december stod det klart att Benny Fredriksson på egen begäran slutar som chef och vd för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i spåren av Metoo. Många förvånades över att en hög chef som fått utstå så hård kritik i medier för år av missgrepp inte avskedades, utan fick möjlighet att själv avgå. Dessvärre har Slöseriombudsmannens […]

I början av december stod det klart att Benny Fredriksson på egen begäran slutar som chef och vd för Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i spåren av Metoo. Många förvånades över att en hög chef som fått utstå så hård kritik i medier för år av missgrepp inte avskedades, utan fick möjlighet att själv avgå. Dessvärre har Slöseriombudsmannens efterforskningar visat att Benny Fredriksson fortfarande är anställd av Stockholms stad. Notan på över 200 000 kronor i månaden står skattebetalarna för.

Läs hela artikeln i Expressen

 

Så hårt skulle fastighetsskatten slå mot hushållen i Stockholm

Allt fler vill se en återinförd fastighetsskatt. Men en sådan skulle innebära en chockhöjning av skatten med tiotusentals kronor per år för en stor del av landets hushåll. Det är helt orimligt. En bostad ger inga intäkter så länge man äger den. Därför är en återgång till den tidigare fastighetsskatten ett djupt omoraliskt förslag. Skattebetalarnas […]

Allt fler vill se en återinförd fastighetsskatt. Men en sådan skulle innebära en chockhöjning av skatten med tiotusentals kronor per år för en stor del av landets hushåll. Det är helt orimligt. En bostad ger inga intäkter så länge man äger den. Därför är en återgång till den tidigare fastighetsskatten ett djupt omoraliskt förslag. Skattebetalarnas chefekonom Sofia Linder intervjuas i Mitt i-tidningarna om våra uträkningar som visar hur hårt den fastighetsskatt som SNS nu föreslår för hus och bostadsrätter skulle slå mot hushållen i Stockholms län. Läs mer om fastighetsskatten, räkna ut hur hög din egen fastighetsskatt skulle bli och skriv på vårt upprop mot en återinförd fastighetsskatt på vår kampanjsida  HÄR.

Helikopter 14 bör utredas av en haverikommission

DEBATT Den okontrollerade penningrullningen i samband med försvarets inköp av Helikopter 14 aktualiserar behovet av en stärkt kontroll av hur skattepengar används. Vi föreslår en statlig haverikommission för att gå till botten med slöseri med skattebetalarnas pengar. Det skriver Christian Ekström, vd Skattebetalarna, och Johan Gustafsson, chef Slöseriombudsmannen på SvD Debatt.

DEBATT Den okontrollerade penningrullningen i samband med försvarets inköp av Helikopter 14 aktualiserar behovet av en stärkt kontroll av hur skattepengar används. Vi föreslår en statlig haverikommission för att gå till botten med slöseri med skattebetalarnas pengar. Det skriver Christian Ekström, vd Skattebetalarna, och Johan Gustafsson, chef Slöseriombudsmannen på SvD Debatt.

Regeringen bygger ekonomiska murar

DEBATT Förslaget till utflyttningsskatt är skadligt för svensk ekonomi och företagsamhet, skriver Christian Ekström och Sofia Linder.   Regeringen har ett nytt förslag till utflyttningsskatt på sitt bord. Förslaget som just nu är ute på remiss har med rätta kritiserats av flera instanser. Ledande socialdemokrater låtsas att det här är ett sätt att täppa till möjligheten […]

DEBATT Förslaget till utflyttningsskatt är skadligt för svensk ekonomi och företagsamhet, skriver Christian Ekström och Sofia Linder.
 
Regeringen har ett nytt förslag till utflyttningsskatt på sitt bord. Förslaget som just nu är ute på remiss har med rätta kritiserats av flera instanser. Ledande socialdemokrater låtsas att det här är ett sätt att täppa till möjligheten till avancerad skatteplanering. Det är det inte. I själva verket är det ett sätt att, genom att bygga en ekonomisk Berlinmur runt Sverige, återinföra arvsskatten. En avskydd skatt som gav små intäkter, men vars skadeverkningar var stora.

Mycket förenklat handlar förslaget om att personer som bott i Sverige under fem av de senaste tio åren och som har en nettovinst på över 100 000 kronor på sina befintliga eller orealiserade kapitaltillgångar ska beskattas om de flyttar från Sverige. Som skäl anges förutom att hindra skatteflykt att det ger intäkter till statskassan (om än mycket små, i Skatteverkets extremt optimistiska beräkningar uppskattas intäkten till en miljard kronor per år på sikt, negativa ekonomiska konsekvenser av förslaget är inte klarlagda).

Och visst är det lätt att hålla med om att den som flyttar inte ska särbehandlas jämfört med dem som bor kvar, men förslaget innebär just det motsatta. Att personer som flyttar ska särbehandlas. Men värst är att detta är ett försök att i smyg återinföra arvsskatten. I framförallt familjeägda företag försvåras ägarskiften ifall någon arvinge bor utomlands. Risken för att man tvingas sälja företaget för att betala skatt på vinster som man inte har haft är uppenbar. Detta skulle ta oss tillbaka till det läge som rådde innan arvsskatten avskaffades 2005 av den dåvarande socialdemokratiska regeringen.

Förutom dessa problem – som kommer att drabba inte bara svenska företagare utan också svensk ekonomi – finns det ett annat, större men mer svårfångat problem. Det är de tydliga signaler som förslaget skickar. En utflyttningsskatt är en tydlig uppmaning att inte investera i eller starta företag i Sverige (i alla fall om du tror att du kan bli framgångsrik). För om du gör det är risken att dina barn – existerande eller framtida – kan vara tvungna att antingen stanna i Sverige mot sin vilja, eller se familjeföretaget skattas bort. Förslaget motar inte bara bort potentiella och befintliga entreprenörer utan även de som investerar i tillväxtföretag. Den teknologidoktorand som ser en möjlighet till en innovation gör bäst i att bedriva doktorandtjänsten utomlands för säkerhets skull. Den som vill investera i ett litet företag med stor potential gör bäst i att flytta först.

Det är inte bara våra inhemska investerare och entreprenörer som drabbas. Värst blir det för utlänningar. Inte minst som förslaget innebär att även vinster som upparbetats i andra länder kommer att beskattas med den nya skatten. Den enda förutsättningen är att det land där de ursprungliga vinsterna uppstod inte har en utflyttningsskatt. Något som de flesta länder saknar. För den som redan är framgångsrik företagare i exempelvis USA, som saknar exitskatt, blir en flytt till Sverige därmed inte en särskilt aptitlig idé. För de företag som försöker locka nya utländska delägare eller viktiga medarbetare blir jobbet svårare – om du är kvar i Sverige vill säga.

Om regeringen väljer att gå vidare med förslaget behöver man inte vara beteendeekonom för att inse att många nuvarande och blivande entreprenörer eller investeringsvilliga – i och utanför landet – kommer att välja bort Sverige. Det är just den kategori personer – högproduktiva och kapitalstarka personer som skapar värden och arbetstillfällen – som vi som land behöver allra mest. Denna uppenbara förlust, ska vägas mot regeringens (mycket optimistiska) uppskattning av intäkterna som på sikt ska uppgå till en miljard kronor per år.

Förslaget till utflyttningsskatt är dåligt utrett, inte minst som konsekvensbeskrivning saknas. Förslaget är skadligt för svensk ekonomi och företagsamhet. Vinsten är minimal och syftet kan inte vara annat än politiskt. Förslaget kan bara föras fram av en regering som har givit upp alla tankar på att attrahera och skapa ett gott klimat för entreprenörer, investerare och företag. Det är en regering som bestämt sig för att bygga en ekonomisk Berlinmur mot resten av världen. En regering som hellre sätter bojor på de företagare vi har än inspirera nya att verka i landet. Det är en regering som givit upp hoppet.

Christian Ekström

vd Skattebetalarnas Förening

Sofia Linder

chefekonom Skattebetalarnas Förening

Artikeln publicerades på UNT den 29 januari och kan läsas här

Chocksiffror: så slår en ny fastighetsskatt

SNS Konjunkturråd föreslår att fastighetsskatten återinförs för både villor och bostadsrätter. (Expressen 24/1) – Konsekvenserna skulle bli förödande, säger Sofia Linder på Skattebetalarnas Förening som räknat på effekterna. En vanlig villa i Täby skulle få en årlig fastighetsskatt på 54 100 kronor, visar uträkningarna. När fastighetsskatten skrotades 2008 andades landets 2,4 miljoner småhusägare ut. Skatten var […]

SNS Konjunkturråd föreslår att fastighetsskatten återinförs för både villor och bostadsrätter. (Expressen 24/1)

– Konsekvenserna skulle bli förödande, säger Sofia Linder på Skattebetalarnas Förening som räknat på effekterna.

En vanlig villa i Täby skulle få en årlig fastighetsskatt på 54 100 kronor, visar uträkningarna.

När fastighetsskatten skrotades 2008 andades landets 2,4 miljoner småhusägare ut. Skatten var allmänt känd som den mest avskydda och gick ut på att villaägarna betalade en procent fastighetsskatt på taxeringsvärdet av huset – som i sin tur låg på 75 procent av marknadsvärdet. Fastighetsskatten var oförutsägbar och kunde öka dramatiskt från ett år till ett annat som en följd av att grannarna sålt sina hus dyrt.

Nu, tio år efter avskaffandet, föreslår ansedda SNS Konjunkturråd att fastighetsskatten ska återinföras på samma premisser – och den här gången även inkludera bostadsrätter.

– Det kommer tyvärr förslag titt som tätt på att återinföra fastighetsskatten, både från ekonomer och politiker. Att förslaget kommer från en så aktad institution är oroväckande och risken är att frågan aktualiseras i samband med en skattereform, som allt fler vill se, säger Sofia Linder, chefekonom på Skattebetalarna.

LÄS OCKSÅ: 2,4 miljoner svenska småhus upptaxeras 

Slår hårt mot stora grupper

Förslaget riktas direkt till politikerna och har stöd från flera ekonomer samt politiker på vänsterkanten.

– Många tror att bara för att man har en villa med högt taxeringsvärde så har man per automatik en hög inkomst, men så är ju inte alls fallet. Många villaägare har låga eller medelhöga inkomster eller brottas med betydande lån. Det kan också handla om att man bott länge i sin villa som stigit i värde samtidigt som man hunnit bli pensionär, säger Sofia Linder.

– Förslaget får stora privatekonomiska konsekvenser för de här grupperna.

Särskilt hårt skulle skatten slå mot boende i storstadsområden där bostadspriserna är som högst, visar uträkningar som Skattebetalarna gjort.

Exempel:

• En familj i Stockholm som bor i en bostadsrätt med ett marknadsvärde på 10 miljoner plötsligt få betala 75 000 kronor om året i fastighetsskatt.

• En genomsnittsvilla i Täby med ett marknadsvärde på 7,2 miljoner skulle få en årlig skatt på 54 100 kronor.

– En återinförd fastighetsskatt ger en betydande skattehöjning för hushållen i förhållande till dagens kommunala fastighetsavgift och innebär chockhöjd skatt för en stor del av landets bostadsägare, säger Sofia Linder.

LÄS OCKSÅ: Ny flyttskatt drabbar svenskar utomlands 

”Dramatiska höjningar av taxeringsvärden”

Fastighetsskatten skulle öka kraftigt jämfört med dess nivåer 2007, vilket har sin förklaring i att priserna på bostadsmarknaden skjutit i höjden senaste decenniet. I år träder också den senaste småhustaxeringen i kraft som sker vart tredje år.

Enligt Skatteverkets preliminära beräkningar innebär det en genomsnittlig höjning i landet med 26 procent, med stora lokala variationer.

 – Det handlar om dramatiska höjningar av taxeringsvärdet i många kommuner, och allra mest i Stockholms län där de beräknas öka med 38 procent i snitt, säger Sofia Linder. Eftersom dagens kommunala fastighetsavgift är förutsägbar med ett takbelopp, på 7 800 kronor för en villa och 1 300 kronor för en bostadsrätt, kommer årets upptaxering av småhus kunna passera tämligen obemärkt förbi. Med en fastighetsskatt hade det handlat om kraftiga skattehöjningar för många hushåll.

Utifrån de preliminära taxeringshöjningarna har Skattebetalarna räknat fram de nya genomsnittliga taxeringsvärdena i Stockholms läns 26 kommuner för att visa hur hög fastighetsskatten skulle bli om Konjunkturrådets förslag skulle få genomslag.

Den stora revolutionen: Bostadsrätterna

Fler exempel:

• Drygt åtta av tio av länets villaägare skulle få en skattehöjning med minst 10 000 kronor jämfört med i dag, dvs en fastighetsskatt på minst 17 800 kronor.

• För en bostadsrättsägare blir det höjd skatt med minst 10 000 kronor redan vid ett vid ett marknadsvärde på 1,5 miljoner kronor, dvs en fastighetsskatt på 11 300 kronor.

• En villa med landets genomsnittliga taxeringsvärde, motsvarar ett marknadsvärde på 2,5 miljoner kronor, skulle få en årlig fastighetsskatt på 18 500 kronor. 

Den stora revolutionen i Konjunkturrådets förslag är att bostadsrätter klumpas ihop med småhusen.

För bostadsrätter innebär de 7 500 kronor mer per år för varje miljon i taxeringsvärde. Ett marknadsvärde på 10 miljoner innebär alltså 75 000 kronor i fastighetsskatt.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson liksom finansminister Magdalena Andersson (S) avfärdar alla tankar på att ersätta den låga fastighetsavgiften med fastighetsskatt.

5 EXEMPEL: SÅ MYCKET DYRARE BLIR BOENDET MED FASTIGHETSSKATT

• Danderyd

Storlek på upptaxering: 35 procent.

Taxeringsvärde: 9 390 000 kronor.

Årlig fastighetsskatt: 93 900 kronor

• Solna

Storlek på upptaxering: 39 procent.

Taxeringsvärde: 7 034 000 kronor.

Årlig fastighetsskatt: 70 300 kronor

• Stockholm

Storlek på upptaxering: 47 procent.

Taxeringsvärde: 5 615 000 kronor.

Årlig fastighetsskatt: 56 200 kronor.

• Täby

Storlek på upptaxering: 44 procent.

Taxeringsvärde: 5 406 000 kronor.

Årlig fastighetsskatt: 54 100 kronor. 

• Södertälje

Storlek på upptaxering: 32 procent.

Taxeringsvärde: 2 438 000 kronor.

Årlig fastighetsskatt: 24 400 kronor.

Fotnot: En återinförd fastighetsskatt kan jämföras med taket för den kommunala fastighetsavgiften som i år uppgår till 7 800 kronor.

Källa: SKATTEBETALARNA

Artikeln publicerades i Expressen den 24 januari och går att hitta här

Är det bättre att gå med förlust?

DEBATT Det förslag som regeringen och Vänsterpartiet nu presenterat (19 januari) innebär att välfärd i privat regi ska bedrivas på ett sätt som helt avviker från de rekommendationer SKL ger för offentlig verksamhet. Den regel för vinstbegränsning som föreslås är nämligen i de flesta fall omöjlig att kombinera med SKL:s rekommendationer om 2 procent överskott […]

DEBATT Det förslag som regeringen och Vänsterpartiet nu presenterat (19 januari) innebär att välfärd i privat regi ska bedrivas på ett sätt som helt avviker från de rekommendationer SKL ger för offentlig verksamhet. Den regel för vinstbegränsning som föreslås är nämligen i de flesta fall omöjlig att kombinera med SKL:s rekommendationer om 2 procent överskott för att täcka framtida investeringsbehov. Antingen är regeringen okunnig eller så gör man helt enkelt vad som helst för att av ideologiska skäl eliminera privata alternativ i välfärden istället för att lägga fokus på att medborgarna får mesta och bästa möjliga välfärd för varje skattekrona. 

Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden avfärdades på flera grunder av ett stort antal tunga remissinstanser. Ett av de mest kritiserade förslagen i utredningen är att vinsterna inte får vara högre än sju procent på operativa kapitalet plus statslåneräntan. Förutom att det är märkligt att förbjuda en viss vinstnivå så är själva konstruktionen av förslaget om vinstbegränsningen på sju procent mycket tveksam. Det operativa kapitalet är i regel litet i välfärdsverksamheter, bland annat beroende på att de flesta inte äger sina lokaler. Ett stort antal beräkningar, inte minst den som PWC genomfört, visar att förslaget i praktiken skulle utgöra ett vinstförbud, vilket gör att de privata utövarna till slut försvinner.

Men det finns ytterligare ett problem. De föreslagna reglerna för vinstbegränsning står i bjärt kontrast till Sveriges Kommuner och Landstings riktlinjer, något som inte uppmärksammats tidigare – eller ens berörts av Reepalus utredning. SKL anser nämligen att en tumregel för offentliga verksamheter är att de ska gå med överskott på cirka två procent i verksamheten för att kunna klara framtida investeringar. Detta är i nästan alla fall långt mer än de föreslagna sju procenten på operativa kapitalet plus statslåneräntan som Reepaluutredningen anser vara rimligt. Hur tänkte regeringen nu?

I vår rapport ”Mer välfärd för varje skattekrona – dags att fokusera på förluster i välfärden”. visar vi dessutom att få kommuner och landsting når upp till SKL:s tumregel. Merparten har för små överskott och en del har underskott. Att så få går med tillräckligt överskott är oerhört problematiskt eftersom behovet av framtida investeringar är stort. Enligt en aktuell rapport från SKL så ökar kostnaderna i kommuner och landsting ”väsentligt snabbare än det reala skatteunderlaget från och med 2018”. Redan år 2021 kommer det att uppstå ett gap på hela 59 miljarder kronor mellan intäkter och kostnader. För att undvika antingen försämrad välfärd eller höjda skatter krävs alltså en mer effektivt bedrivna välfärdsverksamheter. Detta borde vara regeringens fokus.

Frågan är hur regeringen, som nu presenterat ett förslag tillsammans med Vänsterpartiet som i huvudsak ligger i linje med Reepaluutredningen, resonerar kring detta. Har SKL fel i sin uppmaning till kommunerna att verksamheten bör visa ett visst överskott för att kunna göra nödvändiga investeringar? Eller anser man att helt olika regler ska gälla för privat och offentligt driven verksamhet – och i så fall varför? Tycker regeringen att det är rimligt att så många välfärdsverksamheter i egen regi drivs med underskott som skattebetalarna sedan får täcka upp? Är det bättre att gå med förlust än att gå med vinst? Detta är frågor som väljarna bör få svar på.

Om förslaget som nu presenterats går igenom, de privata utövarna försvinner och offentligt driven välfärd fortsatt tillåts gå med underskott så förlorar medborgarna inte bara sin valfrihet. De förlorar också en stor del av den effektiviseringspotential som välfärden så desperat behöver. Det om något vore ett enormt slöseri med skattebetalarnas pengar.

 

Christian Ekström, vd Skattebetalarnas Förening

Nima Sanandaji, tekn dr KTH och utredare

Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 19 januari och går att läsa här

 

Nu höjs bensinskatten igen

Nu är det snart dags igen, från årsskiftet höjs återigen bensinskatten per automatik utan att något beslut fattats av riksdagen. Blekinge Läns Tidning, Smålandsposten och Östgöta Correspondenten skriver om Skattebetalarnas rapport som visar hur regeringen mörkar höjningen av bensinskatten. Du kan läsa artikeln i BLT här, SMP här och Corren här. Skattebetalarnas rapport om bensinskatten […]

Nu är det snart dags igen, från årsskiftet höjs återigen bensinskatten per automatik utan att något beslut fattats av riksdagen. Blekinge Läns Tidning, Smålandsposten och Östgöta Correspondenten skriver om Skattebetalarnas rapport som visar hur regeringen mörkar höjningen av bensinskatten. Du kan läsa artikeln i BLT här, SMP här och Corren här.

Skattebetalarnas rapport om bensinskatten och hur den slår över landet finns här 

Andelen seniorer i arbete minskade 2016 – Högre skatt bröt positiv trend

RAPPORT Under 2016 minskade sysselsättningsgraden i åldersgruppen 65–74 år, samtidigt som den ökade inom alla andra åldersgrupper på arbetsmarknaden. Det tyder på att det är ett resultat av den särskilda löneskatten som återinfördes 2016 för de som fyllt 65 år. Statistik från Eurostat visar att Sverige därmed hade en betydligt sämre utveckling under fjolåret än […]

RAPPORT Under 2016 minskade sysselsättningsgraden i åldersgruppen 65–74 år, samtidigt som den ökade inom alla andra åldersgrupper på arbetsmarknaden. Det tyder på att det är ett resultat av den särskilda löneskatten som återinfördes 2016 för de som fyllt 65 år. Statistik från Eurostat visar att Sverige därmed hade en betydligt sämre utveckling under fjolåret än majoriteten av övriga EU- och EFTA-länder.

Rapporten kan hämtas här.

Förlusterna i välfärden måste offentliggöras

DEBATT En av de senaste årens viktigaste politiska tvistefrågor är utan tvekan den om vinster i välfärden. Trots att förslaget som kraftigt begränsar välfärdsföretagens möjlighet att alls gå med överskott har fått massiv kritik från ett stort antal instanser, väljer regeringen att gå vidare. Det är obegripligt. Istället borde regeringen bekymra sig över det som […]

DEBATT En av de senaste årens viktigaste politiska tvistefrågor är utan tvekan den om vinster i välfärden. Trots att förslaget som kraftigt begränsar välfärdsföretagens möjlighet att alls gå med överskott har fått massiv kritik från ett stort antal instanser, väljer regeringen att gå vidare. Det är obegripligt. Istället borde regeringen bekymra sig över det som faktiskt dränerar välfärdens resurser: den offentligt drivna välfärden som varje år går back med miljardbelopp. Utöver underskotten finns enorma skillnader i kostnads- och kvalitetsarbete mellan och inom kommunernas egna verksamheter. Allt detta är dock mycket besvärligt att granska då jämförelser försvåras. Dels beroende på att kommunerna mäter och räknar på olika sätt, dels genom att kommunerna helt enkelt hemlighåller resultaten.

Det stora problemet för regeringen tycks vara att välfärdsföretag, såsom välskötta Internationella Engelska Skolan för att ta ett exempel, går med överskott. En adekvat fråga är hur det överhuvudtaget kan ses som ett samhällsproblem att Sveriges mest populära skola med 133 000 barn i kö går med överskott? Skolan klarar sig på den skolpeng som delas ut av kommuner, lyckas leverera utmärkta skolresultat och går dessutom med ett litet överskott. Att se detta som dränering av välfärdens resurser är inget annat än populism. Kommunen har inte betalat för mer än skolpengen, och den vinst som uppstår beskattas vilket ger pengar tillbaka till offentlig sektor. I själva verket borde kommunerna intressera sig mer för hur Engelska skolan lyckas nå så bra resultat.

När samma skolpeng som Engelska Skolan får ges till en kommunal skola går den skolan istället ofta med underskott, vilket täcks upp av skattebetalarna som behöver skjuta till extra pengar. Detta har Skattebetalarnas Förening tidigare lyft fram i den uppmärksammade rapporten ”Mer välfärd för varje skattekrona”. Rapporten visade bland annat att tre fjärdedelar av landstingen driver den egna primärvården med förlust och att merparten av Sveriges landsting inte redovisar resultaten för enskilda stora sjukhus i sina budgetar. Samma mönster uppvisade äldreomsorg och skola.

Under de senaste månaderna har vi fördjupat vår granskning av förlusterna i välfärden. Resultaten är alarmerande. I de fall där vi får ut data visar det sig att verksamheterna som regel går med förlust. Men än mer oroväckande är hur svårt det är att få tag i informationen. Under arbetets gång har ett vanligt svar från kommunala tjänstemän och politiker varit att information om resultat på verksamhetsnivå inte finns. När vi upplyst om att informationen visst finns, och bör lämnas ut i enlighet med offentlighetsprincipen, har vi i vissa fall lyckats få tag på den. Men långt ifrån alltid. Vid ett flertal fall har kommuner vägrat lämna ut uppgifterna för granskning. Västra Götalands Landsting är ett exempel. Landstinget vägrade lämna ut uppgifter om hur vårdcentraler i egen regi klarar sin verksamhet med motiveringen att de är ”sekretessbelagda enligt Offentlighets- och sekretesslagen”.

I de fall uppgifter om resultat har lämnats ut så har resultatet ofta nollställts. Exempelvis har de av Göteborgs kommunala gymnasieskolor som lämnat ut siffror resultatet 0 kronor. Förklaringen är lika enkel som förskräckande: tjänstemännen justerar resultaten i efterhand, så att det ser ut som att skolorna vare sig har gått plus eller minus. Frågan om skolorna har gått med förlust eller inte, och hur mycket detta i så fall kostar skattebetalarna, döljs från insyn.

Sverige har en lång och stolt tradition av öppenhet, transparens och en stark offentlighetsprincip. Det är inte värdigt ett sådant land att systematiskt dölja förlusterna i offentliga välfärdsverksamheter från de skattebetalare som står för notan.

För att få svar på huruvida Västra Götalands Landstings beslut att inte lämna ut de efterfrågade handlingarna strider mot offentlighetsprincipen har vi nu överklagat avslagsbeslutet till kammarrätten. Vi är av uppfattningen att de efterfrågade uppgifterna borde omfattas av offentlighetsprincipen. Dels eftersom det är orimligt att det inte ska gå att få ut årsresultat från offentligt drivna vårdcentraler medan privat drivna vårdcentraler är skyldiga att lämna årsredovisningar till Bolagsverket, som då blir offentliga. Men framför allt för att det bör vara möjligt att få veta hur skattepengar används och kunna jämföra effektiviteten mellan olika driftsformer i kommuner och landsting. Annars kan varken politiker, tjänstemän eller medborgare utvärdera den verksamhet som bedrivs. Dagens situation påminner i mycket om berättelsen om Kejsarens nya kläder, med undantaget att åskådarna tvingats ha ögonbindlar.

Samtidigt som vi driver frågan om den offentliga sekretessen rättsligt kommer vi oförtrutet att fortsätta vår granskning av hur skattebetalarnas pengar slukas av förlusterna i välfärden.

 

Nima Sanandaji, tekn. dr. KTH och utredare

Christian Ekström, VD Skattebetalarna

Debattartikeln publicerades i Göteborgs-Posten den 19 december och går att hitta här

 

Göteborg behöver en egen Slöseriombudsman

DEBATT Det är budgettider i Sveriges kommuner. Landets alla kommuner har nu fattat beslut om sin budget för 2018 och de slutliga siffrorna publicerades av SCB den 15 december. Glädjande nog är det i år rekordfå kommuner som höjer skatten. En summering av mandatperioden visar dock att invånarna i en majoritet av kommunerna, 162 stycken, […]

DEBATT Det är budgettider i Sveriges kommuner. Landets alla kommuner har nu fattat beslut om sin budget för 2018 och de slutliga siffrorna publicerades av SCB den 15 december. Glädjande nog är det i år rekordfå kommuner som höjer skatten. En summering av mandatperioden visar dock att invånarna i en majoritet av kommunerna, 162 stycken, har fått höjd skatt under mandatperioden. Endast 16 kommuner har sänkt skatten under perioden och resterande har haft oförändrad skattesats. Göteborgs kommun har inte justerat skatten vare sig uppåt eller neråt sedan 2014, däremot har Västragötalandsregionen höjt skatten med 35 öre sedan valet.

I kombination med statliga skattehöjningar under mandatperioden på 47 miljarder netto och en höst som präglats av en nationell debatt om ”vad f-n får jag för pengarna?”, manar siffrorna till eftertanke. Vad får exempelvis invånarna i Göteborg? Tja, till exempel ett kommunalt finansierat kamelcenter, vidlyftiga resor för stadens förvaltningstjänstemän och ett konstverk bestående av en levande person som på livstid ska vandra runt för att pryda Västlänken.

Göteborg har lyckats med konststycket att just nu inte utgöra bara en, utan tre, av kandidaterna i Slöseriombudsmannens årliga tävling ”Årets värsta slöseri”, vilket är något av ett rekord. Var för sig kan prislapparna för dessa projekt, totalt några miljoner kronor, ses som småsummor på det stora hela. Men det sätter fingret på problemet. Att beslutsfattare så ofta ser medborgarnas surt förvärvade pengar som småsummor. Skattepengar slösas bort på projekt som syftar till att ”sätta kommunen på kartan” och andra satsningar som ligger långt utanför kommunal kärnverksamhet. Kostnaderna förringas sedan av politiker genom att de räknas om till pizzor, chipspåsar och annat. Men det är inte de enskilda satsningarna som är problemet. Utan siffran man får när allt räknas samman.

Att Sverige står inför stora utmaningar som kommer att sätta den offentliga sektorns resursanvändning i fokus är ingen hemlighet. Precis därför är diskussionen om och granskningen av vad skattepengarna går till så oerhört viktig. För det är förstås frestande att lösa alla problem med att höja skatten, men här måste kommunerna hålla emot och ständigt påminna sig om vem pengarna egentligen tillhör. För skattehöjningar kan inte alltid vara svaret. Precis som i annan framgångsrik verksamhet bör man börja med effektiviseringar och prioriteringar för att spara pengar och strama upp systemen. Såväl Skattebetalarna som Svenskt Näringsliv och Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har i olika rapporter visat att det finns en mycket stor besparingspotential i kommunsektorn.

Detta är något som de styrande i Göteborg borde ta till sig. Tidigare i höstas presenterades en rapport, beställd av kommunen, där det konstaterades att gapet mellan kostnader och intäkter i Göteborg beräknas uppgå till fem miljarder år 2035. Det motsvarar en skattehöjning på mellan 3,25 och 5 kronor. Mot bakgrund av att dagens kommunalskatt, exklusive landstingsskatten, är 21,12 är det en höjning på nästan 25 procent. En hissnande summa, inte minst som Göteborg redan idag är den kommun som efter Malmö får ut mest från det kommunala skatteutjämningssystemet, mer än 2,5 miljarder årligen. Det är helt enkelt inte en hållbar utveckling.

Skattepengarna ska användas på rätt sätt och gå till rätt saker. Att lägga en enda krona på oväsentligheter är respektlöst mot hårt arbetande skattebetalare. Att det går att sänka skatten utan att välfärden drabbas visar till exempel Österåkers kommun, som nästa år sänker skatten för tionde gången sedan 2004 samtidigt som kvaliteten i välfärden höjts. Inklusive något lägre landstingsskatt har skattesatsen 2018 sänkts med 3,07 kronor per hundralapp. För ett hushåll med månadsinkomster på 31 000 respektive 38 000 kronor motsvarar det sänkt skatt med 19 500 kronor per år. Det är ganska många pizzor och chipspåsar för en vanlig familj i Göteborg.

 

Christian Ekström, vd Skattebetalarnas Förening

Debattartikeln publicerades i Expressen/GT den 17 december och går att hitta här.