Moderaterna måste återta skattefrågan

Under två dagar i slutet av mars (24-25/3) samlades tusentals moderater från hela landet under Sverigemötet i Karlstad för att umgås och prata politik. Det senare finns det ett skriande behov av. DN/Ipsos marsmätning visar att Sverigedemokraterna nu gått om Moderaterna. M landar på 17 procent av väljarstödet, att jämföra med 23 procent i januari. Det är den lägsta noteringen sedan oktober 2002. För första gången sedan 1988 är Moderaterna varken största eller näst största parti.

Spekulationer och förklaringar florerar både inom och utanför partiet. Vissa är mer fantasifulla eller drastiska än andra. Som alltid i sådana här sammanhang framkommer förklaringen att partiet ”måste bli bättre på att kommunicera sin politik” och förslag på att byta partiledare. Det är förmodligen både enklare och svårare än så.

I mars presenterades också DN/Ipsos halvårsvisa undersökning som rör vilka partier som väljarna anser har bäst politik i de viktigaste sakfrågorna. Det är ingen rolig läsning för Moderaterna. Partiet har tappat stöd och förtroende bland väljarna i frågor som rör regeringsduglighet. Extra bekymmersamt är att partiet tappar störst förtroende i frågor som rör ekonomi och jobb. I juni 2016 ansåg 40 procent att Moderaterna hade bäst politik för Sveriges ekonomi, idag ligger siffran på 31 procent. Sedan 2013 har M gått från ett 27 procentenheter större stöd än S i ekonomisk politik till endast 9 procentenheter större stöd idag.

För att vända utvecklingen behöver Moderaterna därför återgå till grundbultarna i moderat politik. Partiets paradgren har historiskt varit att fokusera på statens kärnuppgifter istället för allehanda lull-lull. Där är skattefrågan helt central. Men istället presenterade Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson, just under Sverigemötet, istället ett förslag om höjd moms på tre miljarder för att finansiera reformer. Och det är här skon klämmer. För många väljare är det oerhört problematiskt att Moderaternas utgångspunkt är att prata om höjda skatter snarare än sänkta utgifter.

Att skapa positiva drivkrafter för arbete och stå upp för principen att pengarna i grund och botten tillhör den som arbetat ihop dem borde vara självklart för en borgerlig politik. Dessutom är det med Sveriges höga skatter mycket troligt att skatteintäkterna ökar trots skattesänkningar. Att så är fallet visade Alliansregeringen under sin tid vid makten då skatterna sänktes utan att skatteintäkterna minskade.

Moderatväljare är de som är mest missnöjda med skatterna enligt TNS/Sifos väljarbarometer från december 2016, som också konstaterar att skattefrågan är ett område där Moderaterna skulle kunna locka tillbaka väljare från Sverigedemokraterna. När partiet nu istället fegar i skattefrågan och i sin senaste budgetmotion till och med accepterar regeringens avtrappning av jobbskatteavdraget, så flyr väljarna. De tvivlar helt enkelt på att Moderaterna kommer att leverera eftersom skatter helt hamnat i skymundan i partiets politik.

Och faktum är att svenska folket börjar tröttna. Regeringens skattehöjningar uppgår till nästan 60 miljarder kronor, trots att det osäkert hur mycket eller ens om det ökade skattetrycket kommer att resultera i några skatteintäkter. Vi har ett av världens högsta skattetryck. Vi har världens högsta skatter på arbete och världens högsta marginalskatt. Men vi har långt ifrån den bästa välfärden. Det borde vara en utmaning värdig moderaterna att ta sig an. Ska Moderaterna återta ledartröjan i den politiska debatten och ta tillbaka väljare som flytt till Sverigedemokraterna krävs en konsekvent och tydlig linje där skattefrågan drivs ur både ett praktiskt och ett principiellt perspektiv. Annars riskerar partiets ökenvandring att fortsätta.

Debattartikeln publicerades i Nya Wermlands Tidning den 31 mars och går att hitta här