I oktober 2008 bildade Skattebetalarnas Förening en besparingskommission med uppgift att på olika sätt granska den offentliga sektorn ur ett skattebetalarperspektiv. Detta är kommissionens första rapport och den handlar om vilka som granskar, vad som granskas och vad som inte granskas.

Besparingskommissionen har gjort en undersökning bland de statliga myndigheterna för att få veta hur de ser på arbete som leder till besparingar, förbättrad produktivitet och ökad effektivitet, och vad de själva gör för att bli mer produktiva och effektiva. Av svaren kan utläsas att såväl kontrollen som kostnadsmedvetenheten varierar väsentligt från myndighet till myndighet. Vidare råder stora skillnader mellan myndigheterna när det gäller sättet att arbeta med ekonomistyrning och uppföljning.

Rapporten innehåller en genomgång av den samlade statliga granskningsverksamheten. Det kan konstateras att det granskas mycket och på flera ledder. En roll lyser dock med sin frånvaro: en rationaliseringsfunktion som löpande arbetar med kostnadsbesparingar och rationaliseringar.

Besparingskommissionen föreslår att varje myndighet genomför en processanalys vart femte år. Dessa analyser bör tjäna som underlag för att bedöma om det finns utrymme att skära bort delar av verksamheterna eller att göra det som myndigheten gör på ett annat, bättre eller billigare sätt.

Besparingskommissionen anser vidare att det finns skäl att renodla granskningsverksamheten i staten. I stället för att ha en rad fackorienterade granskningsmyndigheter som delvis gör det Riksrevisionen redan gör bör man:

• Sätta press på myndigheternas eget ansvar.
• Överväga att lägga ned fackorienterade granskningsmyndigheter.
• Tillskjuta extra resurser till Riksrevisionen.

Vid frågor kontakta Antina-Maria Hessel, presschef på Skattebetalarnas Förening, 0733-144 268